Today's Question - 7 personer, 7 dagar, 7 frågor

Hej allihopa,
idag såg jag en föreställning på dansens hus, Position of elsewhere. Det var ett helaftonsverk av Johan Inger och är lite som en tillbakablick på hans (fram tills sommaren 2008) 5år som konstnärlig ledare för Cullberg Baletten.
Grejen med den här föreställningen var att den var bra. Det var bra gjort, musiken var riktigt bra, dansarna är suveräna, scenografin och ljusetningen passade in och var enkel, koreografin var bra utgjord, fin stil, bra känsla för taiming och humor. Det var också bara dans och inget annat krims krams överskridande till teater eller performance eller någon annan kategori/titel på kultur i olika former av scenkonst. Det var riktigt bra dans med andra ord.
Enkelt, rent och säkert.
Det var inget nytt, inget framåt skridande. Bara ren enkel konst.
Jag tror att jag kommer glömma bort den lika snabbt som jag sett den.
Det är i ett sådant här läge jag känner att inte vet vad jag gör av mitt liv. Liksom, jag dansar. Det är kul. Men att se på dans. Det är skit tråkigt.
Konsten börjar tråka ut mig av anledningen att den ger mig "som publik" inte så mycket glädje längre. Jag kan förmycket, fast det roliga är att jag just nu har upptäckt att jag kan mycket, men att det är skiiiiiit mycket som jag inte kan. Jag har precis lärt mig och börjat förstå vad mina lärare har sagt åt mig i åratal om. Hur man arbetar och vad det är som gör att saker funkar. Jag kan allt, men jag kan samtidigt alldeles för lite. Jag har både blivit som en musiker som hållit på för mycket med sitt instrument och därför vill börja om med ett nytt instrument, och jag har blivit för bra för att endast kunna lyssna och njuta av musik. I mitt fall kallas det dans istället för musik. Yrkesskadad brukas det också kallas lite ibland.
   Jag, som många andra i min ålder är nu inför den stora framtiden. Vad ska man göra av livet efter skolan?. Eller mer frågan vad ska man göra av livet?. Jag har haft ett så tydligt mål genom min utbildning att bli dansare. Men nu när jag snart är färdig utbildad så funderar jag över vad mer som skulle kunna vara kul att göra. Liksom jag har nu en glädje i att arbeta med dansen, det finns nästan alltid ett tydligt mål. Att skapa och repa in den och den och den och den föreställningen och sen uppträda med den. Det har gett mig något att leva av och för (plus diverse andra nöjen vid sidan av). Eftersom dansen tar så mycket tid och alltid har gjort det så har jag många gånger funderat över vad normala människor gör av sin tid efter skolan?. Liksom är jag hemma kl 18.00 så har sjuuuukt mycket tid kvar av dagen. Tänk de som är hemma kl 14-15 typ. Vad lever dessa människor för? Konst i olika former har alltid fascinerat mig över hur det kan gripa tag i folk. Men eftersom som dagens samhälle ser ut så får sådan konst jag är insnöad på väldigt lite focus av andra. Men den har tagit mitt focus, min vilja, min tid, mina nöjen, mitt liv. Konsten och dansen har underhållit mig och jag tror att de kommer kunna fortsätta göra det på olika sätt, tills jag dör.
Det jag undrar är vad gör alla andra människor med sina liv. Var finner dem glädjen? Var lägger de sin tid?, sina pengar?, sitt liv? Flyter man med strömmen och hamnar där man hamnar eller....       Är deras mål med livet att supa skallen av sig, underhålla sig med sex, vänner och upplevelser. Låta sina barn bli.... ja något som man själv inte är eller hann bli, kunde bli?. Livet kanske är så enkelt att vi ska hitta en partner varje år, som vi har sex med tills vi har barn och sen fortsätta till nästa partner för att sprida vår avkomma. Evolution! slagord eller religion. Religion? vad är det liksom?.
Vissa människor väljer att hjälpa andra och ha det som livs mål. Är det glädje? Ja det är väll alltid kul att glädja andra kan man tycka. Men är inte livet en ego-resa. Den går liksom inte att upplevas av någon annan. Ska man inte då försöka göra det mesta av livet, ha så kul som det bara går med livets galenskaper. Tex. knark skapar sjukt mycket tillfällig glädje. Är den glädjen falsk glädje? Eller är den lika äkta som att sitta tillsammans i en grupp människor och se på en film ( är film äkta?) och as flabba. "Livet är som en längre film" är ett citat jag har hört som stör mig lite.  Film är ett påhitt och något som visar en snutt ur en värld och ett liv. Men vi kan greppa begreppet film. Vi har svårt att greppa livet och därför skapar vi en bild av att livet är som något vi kan förstå. Som en film. Kanske därför film är så stort?... (Näe det stämmer inte, det finns så många andra faktorer som spelar in för det..... men kanske).
Men tillbaka till mitt spår. Är det meningen att vi ska arbeta bara för att vi ska få pengar så vi kan handla (så vårt påhittade system av handel och liv kan överleva), så vi får råd med att roa oss (ex. tv spel, film, resor, mat osv. andra upplevelser....gifta sig, sex). 'Att ha råd att leva' , låter inte det lite konstigt. Har livet en kostnad? Vad är då valutan? Om ni tänker er, er egen vardag. Vad gör ni i den så ni kan klassificera den som ert liv? och som ett liv? Tänk nu.... Vad är ditt liv?
 Hoppas ni får kul nu genom att ha läst igenom ett utdrag av mina tankebanor. Det var skönt att få ut dem även om det är osammanhängande.

För vad lever du?



 // Kavaljer Tisdag

Hej allihopa,

Vad är nytt i ert liv?



kram / Kavaljer Tisdag

Hej allihopa,
jag har fått höra att man ofta dras till från som liknar en själv. Först ofta i utseendet och sen personligheten. Lika så skapar man vänner och bemöter folk olika. Det ska vara något undermedvetet och varför vi gör det vet jag inte ens. men men....
Vilka likheter kan du komma på att du delar med dina nära och kära? (Utseende, intressen personlighet?)
&
Vilken (fiktionell)karaktär tycker du att du har mest likheter med? Bra som dåliga.
Är inte likheten slående?

Hällsningar från en tidig // Kavaljer Tisdag