Lusselördag
Den här helgen har jag absolut inte sett fram emot. Jag jobbar, vilket i mitt fall betyder upp vid 04.20 och sitta på tban i 33 minuter till Vällingby med massa fulla männsikor som spyr runt om en och sen jobba och vara trevlig i 7-8 timmar.
Inte så enkelt att uppmana entuiasm för när sängen och sova är så mycket mer lockande.
För att dessutom addera på det hela är det ju Lucia idag, vilket betyder folk fikar lite extra mycket, vilket betyder att Coop har extrapris på Lussekatter, vilket betyder att jag har myyyyyycket mer att göra.
Men...
Idag var det LUGNT(!).
Började inte förns 11.00, hade sällskap men chefen och hans pojkvän i en timme och sen var det bara förberedelser kvar att göra.
Jag jobbade bara 6 timmar, vilket är ganska ovanligt. Och jag stressade ingenting.
Jag är chockad.
Hoppas på att morgondagen blir likadan, tror dock inte att den kommer bli det Bara för att så kommer hela Vällingby bestämma sig för att gå och köpa lussekatter och massa tårtor och (ännu värre) bakelser på Coop. Bara för att.
Så, till frågan;
Förväntar du dig helst mycket av någonting och går och glädjer dig åt det under en lång period, med blir sedan besviken eller förväntar du dig helst ingenting för att sedan blir positivt överasskad?
Och varför gör du som du gör?
Jag kör alltid på den positiva överasskningen. Enligt mig extremt mycket bättre. Troligtvis gör jag det för att om jag bygger upp en massa föväntningar är det aldrig nåt som kan nå så högt.
kram!
//
En mycket lycklig och glad
Fröken Lördag.
Inför föreställningar och liknande så brukar jag ha så låga förväntningar som möjligt för att inte förstöra upplevelsen. Allt annat så tror jag att jag ofta överhypar det innombords.
Jag förstorar upp allting hela tiden! Varför? Mja, det är lite av min livsstil
Besviken blir jag väldigt sällan, så jag får nog gå på det andra alternativet. Däremot händer det då och då att jag går och taggar till riktigt mycket inför något. Men då brukar det å andra sidan sluta med att det når upp till mina förväntningar.
Brukar inte ha lyxen att välja men jag föredrar ju att bli positivt överraskad.
Om jag skulle behöva välja mellan dom två alternativen, så skulle jag hellre välja att bli positivt överraskad. I vanliga fall brukar jag vara positivt inställd till saker, men brukar samtidigt oftast inte bli så besviken om det inte är så bra.
"En scout möter svårigheter med gott humör"
- Punkt nummer fem ur Scoutlagen.
jag råkar alltid förvänta mig för mycket kanske, drömmer om hur bra det kommer bli .. nån gång .. där .. borta .. men ju äldre och mer erfaren jag blir desto mindre förväntningar I guess. hmmm (såklart jag vill bli positivt överaskad yee)
