"Åhh, vilken fin cykel!"
När farmor kommer så blir det Antons favoritmat, potatis med små fiskpanetter och citronsås. Anton får det i skolan ibland också, men då är det äckligt. Det ska vara farmor som har gjort det, det är ju bara hon som kan göra det så gott.
"Jaha du Anton, nu har sommarlovet precis börjat. Är du ute och leker mycket med dina kompisar?"
"Nää, Tobbe och hans familj är i Kina, Calle är ute på seglarsemester i skärgårn och Jonas bor så långt bort..."
"Aha, men kan du inte cykla till Jonas då?"
"Men farmor, min cykel är trasig. Och jag tror inte att jag orkar fixa en..."
Farmor stannar med gaffeln halvvägs mot munnen och man ser att hon tänker efter lite. Efter maten så ber farmor Anton att följa med henne ut ett tag. Hon säger inte vart dom ska, så Anton är helt ovetandes om vad som är påväg att hända. Efter ett tag så stannar farmor utanför en cykelbutik.
"Hallå, Johan, är du där?"
En ganska satt karl med långt hår och blåa smutsiga Mario-hängslen kommer ut och hälsar på farmor med värme och kramar. Anton tappar koncentrationen och kollar omkring lite på husen som omringar honom samtidigt som farmor och Johan står och pratar lite. Kort därpå går Johan och hämtar en cykel som är i Antons ungefärliga storlek. Den är inte sprillans ny direkt, färgen är lite avskalad och sadeln är lite trasig, men den är ju helt klart funktionell.
Anton ombeds provcykla den lite. Han reagerar snabbt på att den saknar fotbromsar, här är det handbromsar som gäller, och den var också lite för kort.
"Funkar den bra Anton?"
"Jorå farmor, den är ganska skön."
Farmor nickar lite lätt och ger Johan en bild av Chrisopher Polhem och Karl XI i en lätt röd nyans. Anton är inte helt säker på om han har fattat allting rätt, så för att han fattat allting helt rätt, så för att inte riskera att hamna i en potentiell pinsam situation så steg Anton av cykelnoch började gå till farmor.
"Glöm nu inte din nya cykel Anton!"
Anton stannar och tittar bakåt på hans nya fordon. Han ler mot farmor och sen går han och hämtar den. Farmor följer med Anton hem och hjälper honom leta fram en hjälm så att han kan ge sig ut så fort som möjligt. Anton är ganska mållös, han lyckas under hela tiden inte få fram en enda riktig full mening. När allt är klart så sticker Anton iväg. Han cyklar till dit där Jonas bor. Jonas bor på första våningen och har en liten kulle utanför fönstret, så man kan kolla in till honom därifrån. Allting är släckt hos Jonas, och då kommer Anton på att Jonas sagt att han och familjen skulle vara på landet i några dagar. Istället går Anton runt lite i det vackra klimatet där Jonas bor. Han sätter sig på ett litet berg och kollar ut mot vattnet. Då kommer han plötsligt på en sak.
Jag glömde säga tack till farmor! Fast, hon såg ju säkert på mitt ansiktsuttryck hur tacksam jag var... Eller? Måste man verkligen alltid säga tack?
Eller vad tycker ni?
Kyss och smek/CO Sub-Torsdag.
Njae, man ska såklart försöka att alltid säga tack, men ibland när man ser någon bli sådär överväldigande glad så räcker det långt och är oftast bättre än ett tyst "tack.". Så svaret är "Nej, inte om du visar en glädjande handling som väger upp", jag menar ett ÅÅÅÅÅH *KRAM* är fett bra med :3
Inget måste! Oftast ser man i någons ögon och uttryck om det man gjorde var uppskattat eller inte... Klart att man blir värsta glad om någon tackar en, att få en kram eller kärlek visat på annat sätt. Eftersom att jag blir lika lycklig av att ge som att få blir jag oftast glad om den som får visar på nåt sätt att den blir glad, om det är genom ett leende, ett tack, en kram eller något annat spelar ingen roll!
Puss o kram!
Och tack btw för en superbra fråga ;)
tacket ska va äkta, inte framtvingat liksom. huvudsaken att man visar på nåt sätt att man är tacksam. (folk borde nog blir lite bättre på det .. och tänka efter lite då och då vad dem har att vara tacksam över!) bra fråga, made me think =)
....Tack....
Japp! :) av artighetsskäl och bra uppfostran.
xo
Bomber och granater!
Inte nödvändigvis. Men det är alltid bra att vara tacksam.
