Alice Adventures In Wonderland (Sunday)

image130

Alice Adventures In Wonderland

När jag var riktigt liten önskade jag mig en sådan kläning som Alice i underlandet hade. En ljusblå klänning med ett vitförkläde och spets som var påsytt längst med kanterna. När man var liten hade man många önskningar. I en väldigt fantastisk liten fantasi värld kunde man få tro att dem slog in, på riktigt. Alice fantasi värld var nog lite lik min egen. Jag hoppades på att det skulle finnas något större än oss själva eller bara att en liten rosa ros började tala till mig. När du växer upp och blir mer "klokare" försvinner majoriteten av alla dina barnsomsminnen och drömmar. Varför vill dagens ungdom växa upp så fort? Oftast vill jag bara slå till dem. XD Eftersom jag själv bara vill vara 5år igen. Jag vill vara exakt lika lycklig som jag var när jag var 5år gammal.  


"We all are Alice, but we choose ourselves how we want to take care of and let out one's feelings inside of our wonderland. Let your wonderland be nutritious and free to live. Don't forgett that you are both Queen and King."

//Sunday
  


Kommentarer
Postat av: Herr Måndag

Vet inte om jag kan räkna mig själv till dagens ungdom
eftersom jag inte heller är supertaggad på att vara vuxen. Däremot gillar jag att vara myndig och ansvarstagande, något man inte brukar vara när man är liten.

Jag gissar att dagens ungdom är ute efter friheten
man får som stor. det är väl den bästa anledningen jag kan komma på.

2008-02-24 @ 23:36:35
Postat av: Apu

man vill inte, man måste! D:

2008-02-25 @ 16:02:28
Postat av: svar till: Herr Måndag

Visst! Du blir myndig och du flyger ut hur boet. Det är en viss frihet, men barn har en annan frihet som är väldigt vacker. En vuxens frihet är INTE den samma som ens barn. När du blir äldre blir du som medveten om allt det onda.

"Sagor berättar för barn att drakar finns, barn vet redan att drakar finns. Sagor berättar för barn att drakar kan dö."

//Sunday

2008-02-25 @ 16:22:11
Postat av: Något odefinierbart

Lycka i dess renaste form. Vem säger nej?
Dom tror väl att allt blir bra så fort man har eget liv. Då får man styra över sig själv, ingen som kontrollerar vad man gör, varför, när eller hur.
Dom har en slags illusion av att DÄR börjar livet.
Kanske?

2008-02-28 @ 12:27:17
Postat av: svar till: Något odefinierbart

Livet börjar då din diafragma i din kropp trycks ner och du börjar skricka. Då sin mor fött dig, då har du ett liv.börja lev!

"Dom har en slags illusion av att DÄR börjar livet
"

Du blir myndig vid 18års ålder och anses av din stat och ditt samhälle att du är kababel till det allt en "vuxen" har. Detta är helt olika! Eftersom du kanske inte har 18 mentalt eller inte vill växa upp, men enligt våran stat och samhället är du bara det. mogenhet och att bli vuxen har inte me ddin ålder att göra, den ger dig enbart rättigheter i vårat samhälle utan det sitter mentalt i din hjärna att KÄNNA att du är vuxen. Jag tror att ingen vet riktigt vem dem är förns dem är 40.

xo //Sunday

2008-02-28 @ 15:24:37
Postat av: svar till: svar till: Herr Måndag

Myndighetsfriheten är en annan sorts frihet som jag nästan är berädd att sätta högre än barnets frihet. Tänk "The Matrix", barnen är de som fortfarande är inpluggade i the matrix och kan göra istort sätt vad som hälst i sin fantasivärld men är ändå styrda av "storebror" (föräldrar eller dylik auktoritet som "vet bäst").

De utkopplade är de som vuxit upp. Friheten är större men med den kommer en bitter insikt om hur världen ser ut. Men även vuxna kan vara barn, de urkopplade ken ju faktiskt loggas in i matrix och "leka" lite.

Min bild av det hela, bara för att man är vuxen betyder det inte att man inte är barn.

MvH // Herr Måndag

2008-03-01 @ 12:02:41
Postat av: Kavaljer Tisdag

För samhället kräver mer att barn ska göra det nu än vad det var förr.

2008-03-01 @ 15:31:24
URL: http://petope.blogsome.com/
Postat av: Svar till: Herr Måndag

Såsom du resonerar nu skulle aldrig ett barn kunna.
Det säger allt för mig att du är en vuxen man och inte ett barn längre. Det finns skillnader som är markanta som vi måste känna till.

kram!

2008-03-02 @ 23:32:50
Postat av: svar till: svar till: Herr Måndag

Jag tolkar det som att du tycker att mitt resonemang är bra men att jag inte är barn. Det du verkar mena med barn är väldigt relativt även bland barn. Jag, i egenskap av storebror, tvingades att växa upp tidigt. Således tar jag igen mig lite genom att vara smått barnslig nu, även om jag aldrig mer kommer besitta den oskuldsfulla naivitet som du talar om (om jag inte misstagit mig). Jag är dock mer blåögd än många andra jag känner.

Man behöver ju inte vara barnslig för att vara barn. Det behöver heller inte barnen vara.

Kram tillbaka. (Med ett lyft!)

2008-03-04 @ 02:09:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0