Måndaaaaaaaaaaaag!
Dagens fråga blir: Hur hanterar du kärlek? (Hjälpdefinition: Du är förälskad i någon som visar teken på att den också gillar dig, Vad gör du? (typ))
Mitt svar: Av någon dum anledning kan jag, när jag är singel, ha ett fåfängt storhetsvansinne och tro att jag kan få vem jag vill bara jag försöker (fail, jag vet). Dock så försöker jag väldigt sällan eftersom jag aldrig riktigt kan bestämma mig för någon (för att jag inte vill utesluta någon annan). Därför blir jag räddad när "motparten" tar första steget, eftersom jag då har någon att fokusera på. Ungefär som när jag är tillsammans med någon. Ska nog försöka jobba på att ta första steget någon gång men jag har sjukt svårt att bestämma mig, som jag nämnde ovan.
(Bilden är någorlunda relaterad då den föreställer Alfie)
Jag ska försöka skärpa mig...
*Parantesen vid snart är där för att våren "är här" p.g.a. global uppvärmning, inte årstiden.
Hur hanterar jag kärlek? Svaret är dåligt. Jag tänker inte förmedla allt jag gör fel men här kommer huvudpunkterna:
1. Jag är en obotlig dagdrömmare och fantiserar jämt och ständigt om framtiden vilket boostar min förälskelse alldeles för snabbt.
2. Jag vågar i stort sätt aldrig ta första steget.
3. Jag är förjävligt osäker och vet aldrig vad jag ska göra eller säga. Ett återkommande exempel: Kvinnan i fråga har någon sorts status på MSN (Upptagen, inte vid datorn, etc). Genast blir jag osäker på om jag ska skriva något, tänk om hon skulle bli irriterad. Ibland överväger jag vad jag borde göra så länge så att hon hinner logga ut.
4. Kärleken gör mig förbannat manodepressiv* och jag går från Mr Happy till Mr Fuck-Life på några timmar.
*Jag får inte sjukdomen manodepression, men jag blir lite upp-och-ner.
1) Ignorerar den andres tecken...
-För ingen kan juh på allvar gilla mig... jag måste bara ha missförstått personen...
((fråga Ankan om hur lång tid och hur många gånger han var tvungen att säga "Jag älskar dig" innan jag ens vågade hoppas på att han menade allvar...
typ varje dag i 2-3 månader...))
2) Kapten Torsdags nummer 1. Dagdrömma!
- Kan tyvärr bli lite mycket dröm och lite lite
verklighet...
3)Panikar
-När jag väl fattar att det är verklighet -> Panik
eller snarare uppstressad beslutsångest av typen: "Vad Fasiken ska jag göra NU då!?!?!?"
4)Ignorerar (se 1)
-Lite mer
Det är nog de faser som jag går igenom, i turordning.
Aldrig att jag tar "första steget" eller ens andra för den delens skull.
Jag måste nog vara hemsk att vara kär i =P
och vad det gäller 14 feb så tycker jag att det är en kommersiellt amerikanskt jippo skapat för att affärena ska få sälja lite krimskrams + godis...
Punkt Slut.
KramKram!
//Fröken Lördag
Hmm... jag vet inte ricktigt... jag har ofta svårt att skilja från att vara "kär" i och vara "attraherad" av en person.
Men om kör på det när jag tror jag har varit kär i någon så är det mer att jag försöker hela tiden vara i närheten av personen och finna blickar osv. Jag försöker träffa personen så mycket som möjligt utan att vara (vad jag själv självkritiskt anser) en stalker eller något liknande. Sen vill jag inte vara för påträngande så jag ibland gör motsatsen och undviker att "slänga" mig på personen.
Fast jag känner ändå att jag inte kan skilja kärlek från andra känslor ofta så jag vet itne ricktigt hur jag ska svara här.
Inte.
