Måndagen som tog slut.
Måndagen glider mellan mina fingrar... Jag tänker för mycket och gör alldeles för lite. Börjar misstänka att min laptops klocka går fel eftersom den går en timma före väggklockan i köket. Med lite tur har jag fortfarande tid innan måndagen försvinner.
Dagens fråga (tagen ur tom luft) lyder: Vad är du mest rädd för just nu?
Jag är dum som väljer en fråga som jag knappt själv kan svara på. Jag är mest rädd för att jag inte längre ska kunna bestämma vart mitt liv går (vad jag sysslar med m.m.) och bara är fast i en vidrig obrytbar cirkel som gör att jag inte kommer någonvart. (Ledsen för den långa meningen.) Sen är jag inte så glad i fisk heller. *rysning*
Önskar er ett riktigt underbart liv gör Herr Måndag.
Jag kan inte sova, inte tänka klart och inte se riktigt. Jag lever som i panik för att se in i ögon. Jag bara väntar på att någon ska lista ut svaren på mina gåtor som jag ställer till min avänne roch mig själv. Det roliga är att jag vet redan svaren, men om jag skulle säga eller rent utav "skvallra" på mig själv, skulle det jag gjort eller gör inte ha sitt sanna syfte. Jag var rädd för att dö, men är nog inte det längre. Jag är rädd att bli ensam.
jag är nog faktiskt rädd för att bli vuxen... skumt I know, men ändå... älskar att vara barn
Nu har jag äntligen hittat hit!
Ehm, just nu är jag rädd för att bli ställd mot väggen av en viss person pga mitt agerande den senaste tiden. Jag anser inte att jag har gjort något fel, men jag hatar när man känner hur någon annan avskyr allt man gör...:S Fast hey, jag tänker inte vara rädd för henne, om hon har problem så är det hennes ensak. So, I rest my case.
Att vakna upp en dag gammal och trött och känna att jag gott miste både mina drömmar och upplevelser och allt som har med lycka att göra...
Att upptäcka att jag är helt ensam och ingen bryr sig om mig. Det skulle nog vara det ultimata. Sen har jag förstås min ständiga rädsla för mörker. Huuu!
Att jag missar en viktigt chans eller förstör något med någon jag tycker om.
Att säga till tjejer jag gillar att jag gillar dem.
Jag har suttit här nu ett tag och försökt komma på vad jag är mest rädd för men vad jag än kommer på så kommer jag vad jag kan lugna mig med. Jag kommer jämt fram till att det inte gör så mycket om att leva i osvishet om framtiden.
Det jag kom tillslut fram till är att jag är rädd för att jag kanske håller på att bli sjuk.
Jag e rädd för att misslyckas och för att prata inför folk. Uääh.
