Snart är det dags igen
Snart är det november och då börjar det dra ihop sig. Julen står bakom dörren och väntar.
I min familj existerar inte ordet avslappning på julafton, allt går i expressfart från klockan 10 till 20:00 sen är det helt dött.
Hur förbereder ni inför julafton hemma hos er?
Hur firar ni julafton?
Går ni till kyrkan?
Hur är stämningen på släktträffen/familjestunden?
Hur är det för dig? Stressande eller bara mysigt?
Fixar mamma allt eller hjälps ni åt?
Dagen innan kommer alltid mormor och morfar förbi och lämnar paket och äter lite småplock och så och sen på själva julafoton så brukade vi alltid fira den hos min faster (och jag ser det fortfarande som vårat "normala" julfirande), med lite släkt (min familj + faster + en farbror) och några av mamma och pappas kompisar. Brukade bestå av en massa julmat, lite TV tittande och en massa sällskapsspelande och pusselläggande. Julklapparna var det första som öppnades på morgonen, ingen väntan här inte.
Aldrig kyrka.
Vårat nu "undantags firande" sen min faster dog och utspelar sig hemma hos oss.
Dock bara familjen och min farbror. Sen dog min farbror. Då blev det bara familjen hemma hos oss, med julklappsöppning det första vi gör och sen allmännt slapp hela dagen.
Mamma förbjöd för mycket julmat på julafton förra året så nu äter vi kulafton mat lite utspritt innan och efter.
På julafton så äter vi lite jullunch och sen nåt helt annat till middag.
jul var speciellt innan.
Älskar fortfarande julen, men framför allt allt fixat innan och att ge bort grejor.
Själva julafton är ganska tråkig.
Stressigt är det lite innan med allt mitt julbakande som aldrig är så stort/avancerat som jag önskar och allt bakande till min födelsedag som kommer dagen efter. Då hela släkten dyker upp.
btw, får ni gärna dyka upp om ni har lust då^^ men gissar att de flesta har en massa julfirande kvar.
brukar vara så.
långt blev det
kramkram
//Fröken Lördag
1. Vet inte, har aldrig firat jul i mitt nya hem.
2. Oftast har vi varit borta hos min älskade mormor när hon bodde i ett lämpligt radhus i sköndal. Nu när hon flyttat ner sig en smula har vi varit i min mosters sommarställe. Hela tjocka släkten är i alla fall med.
3. Nej
4. Relativ. Jobbiga släktingar är jobbiga. Mindre Jobbiga släktingar är mindre jobbiga.
5. Stress? Jag? Chotto...
6. De kvinnor som fortfarande kan röra på sig brukar fixa med maten. Männen sitter och pratar tillsammans med de mindre viga kvinnorna och ibland barnen. Jag hjälper väl till ungefär dubbelt så mycket som pratgruppen men det blir ju sällan lika mycket som fixargruppen gör.
Jag tyckte om julen en massa förut när jag var mindre. Nu har den blivit mest påtvingad eftersom jag inte känner att jag "känner" min släkt längre och mamma blir jämnt så stressad och irriterad (eftersom vi firar oftast hos oss). Men det brukar normalt börja med att vi går i kyrkan under dagen. Kommer hem till någon i vår släkt eller de kommer hem till oss (oftast) och så äter vi någon slags jullunch/middag ibland efter och ibland före kalle anka. Sen julklappsutdelining vilket brukar ta ett tag eftersom mina föräldrar köper presenter året om stora som små och jag tycker de skämmer bort mig och mina syskon lite väl mycket i sådana tillfällen. Sen efter det så umgås man lite till och sen brukar folk börja dra sig hemmåt. Men det är då som min "nya tradition" har börjat. Jo att jag möter folk från gruppen och möts för att see på en film eller något liknande vilket är helt underbart. Speciellt när tunnelbanan och gatorna är typ helt tomma och man är typ helt ensam ute överallt.
Varma hälsningar
//Kavaljer Tisdag
Julafton kan sammanfattas med ett ord i min värld: Omysigt
Stressad stämning hela tiden, alla ska alltid iväg någonstans. Släkten kommer klockan tio på morgonen, nej det är inget skämt. Stressad mamma och spänd stämning på släktmiddagen. Irritation mellan bror och mamma... Julpapper i massor. Antiklimax klockan fem då allt redan är slut.
