Hello mR. Stranger
Hej allihopa,
idag när jag skulle hämta min lillebror så satte jag mig på 4ans buss mot Gullmars och någonstans mellan hornsgatan och sthlms södra så var det en svart man, i ca 30 års åldern, som gick förbi bussen när den stod still. Han gick förbi fönstret som jag satt och titade ut för, först gav jag honom en kort blick och sen gick jag tillbaka till mina tankar igen och stirrade blint ut i luften. Då började den svarta mannen att "stirra" på mig med vidöppna ögon, lite komiskt, vilket tog mig några sekunder att märka. Sen kollade jag på honom och tyckte det var komiskt och började le tillbaka. Jag fick för mig att han hade trott att jag undvek honom med blicken för att han var svart, så han hade försökt söka min uppmärksamhet och ögonkontackt (då med att öppna ögonen på vid gavel så att säga). Efter vi stirrat på varanndra och jag små lett, nickade han mot mig log tillbaka och sen paserade han mitt fönster och bussen åkte förbi och iväg. Det hela var väldigt komiskt för det hela tog slut så fort som det hade börjat. Jag kände efteråt att jag hade velat hoppa av och hälsa på honom bara för att. På något sätt verkade han som en helt underbar person. Vilket intryck man kan få av folk efter bara några få sekunder. Jag hoppas jag träffar honom igen lika random någonstans och han känner igen mig då.
När var det senast en främling fick dig att bli glad?
// Kavaljer Tisdag
idag när jag skulle hämta min lillebror så satte jag mig på 4ans buss mot Gullmars och någonstans mellan hornsgatan och sthlms södra så var det en svart man, i ca 30 års åldern, som gick förbi bussen när den stod still. Han gick förbi fönstret som jag satt och titade ut för, först gav jag honom en kort blick och sen gick jag tillbaka till mina tankar igen och stirrade blint ut i luften. Då började den svarta mannen att "stirra" på mig med vidöppna ögon, lite komiskt, vilket tog mig några sekunder att märka. Sen kollade jag på honom och tyckte det var komiskt och började le tillbaka. Jag fick för mig att han hade trott att jag undvek honom med blicken för att han var svart, så han hade försökt söka min uppmärksamhet och ögonkontackt (då med att öppna ögonen på vid gavel så att säga). Efter vi stirrat på varanndra och jag små lett, nickade han mot mig log tillbaka och sen paserade han mitt fönster och bussen åkte förbi och iväg. Det hela var väldigt komiskt för det hela tog slut så fort som det hade börjat. Jag kände efteråt att jag hade velat hoppa av och hälsa på honom bara för att. På något sätt verkade han som en helt underbar person. Vilket intryck man kan få av folk efter bara några få sekunder. Jag hoppas jag träffar honom igen lika random någonstans och han känner igen mig då.
När var det senast en främling fick dig att bli glad?
// Kavaljer Tisdag
Kommentarer
Postat av: Magisterfredag
När kvinnan som stod framför mig i kön gav mig en hemköp-kasse som jag nyss sträckt mig efter.
Postat av: Tjaaaa
Det var i Italien där det var en random liftsnubbe som var en riktigt fin kille. Han behövde bara titta på honom för att inse att det var en av dom bästa människorna i världen.
Postat av: Herr Söndag
Förmodligen när jag fick kontakt med den första av mina grannar. Riktigt trevligt att helt spontant börja prata på tunnelbanan.
Postat av: Lekkit
Snubben som satt och delade vår fyra på Valborg. Han sa inget, men han tyckte att våra konversationer om hur knäppa fulla personer är var roliga.
Trackback
