Film!
Det ska göras en film om ditt liv, vi behöver skådisar, regissör.. Ja you name it.
Vem spelar dig som tonåring?
Vem spelar dig som vuxen?
Vem spelar dig som gamling?
Vem regisserar?
Vad handlar den om?
Vilka skådisar spelar din familj?
Är det några specialeffekter?
Vilka företag har produktplacering?
Vad tycker kritikerna?
Vad tycker folket?
Engagerade svar efterlyses!
Kraaamizzz från Magisterfredag
Lars Von Trier ska fanimig regissera, min film ska vara svårmodig och finkulturell! Ställa krav på tittaren!
Börje Ahlstedt spelar mig som gammal, för att han är cool och pratar starkt på äkta Dramatenvis!
Elin Klinga spelar mig som vuxen för att jag är kär i henne.
Daniel Radcliffe spelar mig som tonåring. (Jag vet, men han är faktiskt Harry Potter)
Tilda Swinton spelar min mamma (För att hon är den coolaste skådespelerskan jag vet)
Maggie Smith spelar min mormor (för att hon är mysig)
Cate Blanchett spelar min framtida partner (så jag kan skryta med att jag varit gift med den bästa skådespelerskan gebom tiderna)
Min farmor är död så det kan Ingrid Bergman spela!
Vi har inga specialeffekter men eftersom vi är en pretto-släkt så tänker jag mig att vi gör något konstnärligt flummigt, typ som att hela filmen utspelar sig i en trappuppgång utan några klippningar med bara vitsminkade skådisar som aldrig lämnar bild utan bara byter plats med varandra beroende på vem som har replik.
Lisa Kudrow spelar min moster (för att hon är grym, se hennes egna serie "The comeback")
Jag vill ha omotiverade inzoomningar på typ gamla Disneyfilmer, inte bara produktplacering utan också en pik! (Disney är inte som det var förr)
Kritikerna älskar den och folket fattar ingenting. Precis som det ska vara!
xD
Tim Burton regiserar så det bildas en fin gräns mellan verklighet och fantasi i filmen.
Alla skådespelare ska vara sen tidigare okända personer. Möjligtvis så ska alla små statist roller vara gjorda som cameo roller för stora stjärnor som Johnny Depp och Helena Bonham Carter.
Specialeffekter vet jag inte om jag behöver. Kommer inte på något speciellt som jag skulle ha användning av.
McDonalds och Coca cola och allat som vill ha så det blir riktigt ordenligt med pengar. Så har man en ett långt reklam inslag någonstans i filmen. Eller så gör man en grej av att folk nynnar på lite olika reklam inslag genom tiderna. Typ allt eftersom jag blir äldre så får man se McDonalds reklamen bli äldre och utvecklas.
Filmen ska vara en trilogi och ska vara gjort i växlande mellan verkligt och tecknat/animerat. Mycket växlande mellan färg och inte färg. Den ska hanlda om mig och min uppväxt och folker runt omkring mig.
Filmen handlar är en ödmjuk tillbakablick över mitt liv. Från födsel till död.
Varav merparten handlar om min väg till och mitt liv som FNs första kvinnliga generalsekreterare.
Laura Harris (Daisy Adair i "Dead like me") spelar mig som både tonåring, vuxen och gamling.
Resten av skådisarna får bli en mix av nationella och internationella mer eller mindre kända personer.
Produktplacerar gör Innocent Smoothies och Bageriprodukter.
Hela filmen har lite av en "independentfransksvenskfilm"-känsla. Dock med en bra budget.
Av kritikerna får den blandade reaktioner, dock mest positiv kritik. Filmen blir mycket snygg (snyggt filmad) och musiken är välproducerad och stämmningsfull.
Folket gillar den även fast den yngre generationen tycker att det är för lite action och för mycket "göra-folket-uppmärksam-på-världens-alla-problem".
Slår störst i Frankrike, Syd Korea och Sverige.
Min film är lite svår att hänga med i. Detta på grund av häftiga vändningar och parallella historier i från rollspel och historier jag skrivit.
Skådespelarna är ännu-inte-upptäckta stjärnor och det behövs ett helt gäng av dem. Inte nog med att det är gott om nyckelpersoner i mitt liv, roller i rollspels- och novelldelen behövs också. Samma skådespelare spelar i olika åldrar så gott det går. Man kommer långt med bra make up och en dator.
Musik av Hirasawa Susumu, Sakuraba Motoi, Fläskkvartetten och Apocalyptica ger en härlig och färgglad blandning.
Regiserar gör Jean-Pierre Jeunet, Marc Caro och Kon Satoshi. Jag skriver själv manuset. långt episkt och rörigt så att regisörerna får något att bita i.
Slutintrycket är blandat vilket är anledningen till att filmen kan vara lite svårsmält för allmänheten. Detsamma gäller kritikerna, även om de flesta tycker att den är spännande. Den är lättare att gilla andra gången man ser den. Mikael både gillar och ogillar den (han lyckas se den minst en gång utan att somna).
