Skolan
Igår tog jag då Studenten. Skolan är slut egentligen för alltid, om man nu skulle vilja det. Det skreks och gräts och skrattades konstant i skolan igår innan alla till slut (äntligen?) fick springa ut på den välfyllda och kyliga skolgården. Jag kände mig ganska bortkommen där på gården bland skriken, sången och den allmän glädje yra som pågick runt om mig. Är skolan verkligen så hemsk att glädjen när berättigad? Jag tycker väl egentligen att det är mer skrämmande än extremt underbart att lämna skolans värld.
Så min fråga idag är;
Vad är det som är så hemskt/ mest hemskt med skolan? Och varför är det så underbart att komma därifrån?
//
Fröken Lördag.
On time this week.
Jag tror att det handlar om att man tar ett definitivt steg in i vuxenlivet. Så länge du går i skolan räknas du som barn
Magisterfredag = Är det så hemskt då? Att räknas som barn alltså.
Att räknas som barn är antagligen i dom flestas ögon inte lika spännande som att räknas som vuxen. Man har ju räknats som barn hela livet liksom, folk är väl sugna på förnyelse?
@ Fröken Lördag
Ja jag tror faktiskt det. Jämlikheten är viktig för människor. Iaf den tänkta jämlikheten
@ Fröken Lördag
Ja jag tror faktiskt det. Jämlikheten är viktig för människor. Iaf den tänkta jämlikheten
Det är inget fel på skolan. Det är bara roligt att få en ny anledning att dra ut och supa.
Vardag och rutiner.
För att man kan bryta en av sina största vardagsrutiner.
För min det var iaf gymnasiet..felvald linje o.O
Annars är skola helt owkay ^^
Det är plötsligt tillåtet att ge utlopp för massa känslor som man annars inte fått gjort? Man får en anledning att flippa ur, festa osv. Man tycker om att hålla sig till den samhälleliga regelrättet typ. STUDENTEN. Lite knäppt egentligen, vadå vita hattar?
Kanske bara är flummig och bitter och cynisk ehehe.
Men men. Jag skulle hellre gratta någon som tog steget att erkänna sig bräcklig i en hård värld. And let some love in. Skål.
