Fri kärlek!
Var tycker du gränsen går för fysisk/känslomässig kontakt utanför ett förhållande? När slutar det vara ok?
Förvirrade hälsningar Markis Måndag.
Det beror ju först och främst på vad man har bestämt innebördes i förhållandet. Om man inte har diskuterat det alls är det nog passande att följa någon sorts grundnorm. Hur denna grundnorm ser ut kan ju diskuteras, men de flesta är nog överens om att den modifieras av förhållandetypen. Det vill säga om man har ett KK-förhållande är grundnormen att andra sexkontakter är ok, och att ett nyfunnet kärleksförhållande slår högre och avbryter KK-förhållandet osv.
Personligen tycker jag att kärleksförhållanden är att föredra och förespråkar inom dem en "bara med varandra"-regel om inte förutsättningarna är speciella.
Att känslor är värre än fysisk kontakt skulle jag nog också påstå, dock tror jag att jag inte skulle klara av något av dom. Är man tillsammans med någon har man (ska man ha) valt det själv för att man trivs i den relationen och då ska det inte finnas ett behov av att gå utanför den, varken med känslor eller fysisk kontakt. (Om man, och eller ens partner, är polyamorös).
Gester av vänskap tycker jag självklart är OK (också ett uttryck för "jag tycker om dig" vilket även vänner behöver veta/få höra), men där är det intressant att se på hur det är fördelat killar/tjejer. Oftast uppfattas det som OK att två tjejer har mycket fysisk kontakt (kramar, sitta knä, hålla handen osv) även om båda är i andra förhållanden (och om någon "utifrån" skulle se gesten skulle de oftast tolka relationen som en vänskaplig sådan), men handlar det om killar blir det oftast inte sett som vänskap på en gång utan lättare som kärlek. Vilken nog gör att det är lättare som tjej att vara nära sina tjejkompisar än för killar att vara nära sina killkompisar. Något som nog ganska generellt inte ses som OK är när två kompisar av olika kön är fysiskt nära varandra. Även om det är införstått från alla inblandade parter att det "bara" är vänskap.
Och var går "gränsen" för vänskapliga yttringar? Det är ju något som är väldigt personligt och som jag tror är bra att man i ett förhållande har koll på, och även (som Kaptenen nämner) om man har/vill ha en tydlig gräns om vad som är "tillåtet" och "förbjudet".
Det hela är mycket svårt och väldigt upp till ens egen person, men ska man ge exempel på något konkret skulle jag säga att gränsen för mig går vid antingen kärleks-känslor för en annan person eller en kyss. Eller en kombo av båda förstås.
*(Om man, och eller ens partner, är polyamorös)
Ett "inte är" skulle in där i mitten.
KNULLA PÅ!
Det är ju en väldigt spännande fråga det här. Jag funderar och funderar! Det är ju sällan så att man sitter och bestämmer i en diskussion hur ens förhållande ska se ut när man blir tillsammans. Det är ju sånt där som bara händer. Man känner nog själv var gränsen går. Jag tycker kram, puss, ligga sked, vänskaplig kyss är saker som är helt okej även om man är tillsammans med någon. Som jag sade i en diskussion tidigare idag, det är ju inte det man gör, utan baktanken med det man gör som spelar roll.
det jag syftade på och det jag tror Kaptenen syftade på var outtalade gränser som man mer känner av än säger rakt ut...
Tror också lite på de osagda gränserna. Man känner ju själv om något känns fel i en relation. Jag håller dock inte riktigt med ovanstående talare om att intresse av andra är oacceptabelt. Detta av den simpla anledningan att man (i alla fall jag som kille) inte kan kontrollera vad man känner och tycker om folk. Det bara kommer och så får man reagera på det med lämplig handling eller ohandling.
Jag tycker således att det måste vara handlingarna som talar eftersom det faktiskt är dem man har kontroll över. Då man gör aktiva val eller ickeval visar man aktivt att man älskar någon.
Var gränsen går för mig? Egentligen redan vid en kyss (som betyder något annat än en hälsning), just på grund av att man då valt att agera på ett specifikt sett. Men allt är relativt. Om någon skulle kyssa en kompis av någon anledning, som inte råkar vara kärlek med sexuell attraktion, skulle jag verkligen inte räkna det som brott mot förhållandereglerna.
Sedan kan man förstås vara svarsjuk ändå. Tyvärr.
